MOTVILLIGT

"Det var ju som du säger. Det var jag som tvingade henne, tvingade henne till Adalheim. Det tänker jag inte förneka. Jag tvingade henne att gifta sig med gamle Ehewald - så att hon kunde börja husera i Adalheim istället..."

Berthold skakade på huvudet och skrattade. Men så glad lät han ju inte. "Dumt nog gjorde jag det. Tvingade henne till Adalheim. Jag trodde ju att det skulle ge mig ett övertag i denhär delen av landet. En hochherre som börjar bli gammal och så min egen syster. Men så blev det ju inte..."

Han skrattade igen, lika glädjelöst. Ännu ett misstag, kunde Hariberth nästan höra honom tänka. "Jag borde väl ha kunnat gissa det... Detdär grälet som vi hade - om hennes giftermål. Inte kommer jag ihåg så mycket av Wiba, inte från dendär tiden, men det glömmer jag ju inte. Då visade hon verkligen vad hon gick för...! Hon försökte ju med allt. Precis allt. Du kan inte ana hur nära jag var att ge efter... Vilket förstås är precis vad jag borde ha gjort. En klok karl skulle inte ens ha låtit henne komma i närheten av Adalheim..."