STRAFF

Där måste Hariberth gå emellan. Han blev så nyfiken. "Skulle du hämnas då? Jag menar, om du fick så mycket stryk?"

"Vad?" Berthold vaknade upp. "Nej! Inte alls!" sade han, med eftertryck. "Jag förstår inte hur du kan fråga på det sättet. Hämnas?!" Han skakade på huvudet, men nu log han också. "Nej, Hariberth. Det var kanske synd, men jag tänkte aldrig på det sättet. Inte vad jag kan minnas... Och vem skulle jag ha hämnats på? Det fanns klara regler för hur kronprinsen skulle bestraffas och alla höll sig nog till dem, så jag kunde inte se något fel i vad de gjorde. Det gjorde förbannat ont, men allt gick mycket höviskt till. Var god och luta Er framåt, Ers höghet, kunde de säga, innan de började banka mig i ändan."

Sedan var det han som var nyfiken. "Men du, Hariberth, fick nog inte mycket stryk, eller hur? Annars skulle du inte kunna fråga på detdär sättet."

"Jag skötte mig väl", försökte han skoja. Men Berthold hade rätt. Wiba hade sagt ifrån. Hennes adoptivson skulle inte uppfostras på det sättet.

"Du blev bortklemad", fnyste Berthold, men utan allvar. >>>