ZORBAS DANS
Att inte lyssna till den inre rösten, att försöka tysta den... det är att ta stryptag på sig själv. Man avskärmar sig från livet, från livsenergin... och det leder till ohälsa, psykisk och fysisk.
Dethär förstod vi inte i min familj. Man skulle välja det tryggaste alternativet, kosta vad det kosta ville.... Jag tror inte ens vi såg denhär andra faran, att man kan göra sig illa på tryggheten också... Eller visst såg jag den. Jag var mycket känslig... och klarsynt... i början av tonåren: Jag orkar inte med er kärlek....! sade jag till mina föräldrar.
Men de förstod mig inte... och så började jag också tvivla.
Men idag är vi modigare. Anden är starkare inom oss. - Tänk att vi bara skrattar... fast du har sagt upp dig, sade min förundrade mamma.
Inte undra på att jag kom att tänka på Zorba.
Zorba: Hey boss, did you ever see a more splendiferous crash?
5 kommentarer:
Väldigt bra inlägg! Visst behöver vi "galenskapen" som motvikt till den förlamande "tryggheten"!
Zorba... Jag såg filmen på sextiotalet som tonåring. Blev alldeles betagen och skrev en entusiastisk uppsats om den i skolan. Det skulle vara roligt att läsa om den nu, men jag vet inte om den finns kvar. Men filmen finns kvar att se om! Jag tror det är dags för mig att göra det snart och tanka lite galenskap. Tror jag behöver den för att komma vidare i mitt liv.. :-)
Du, carulmare, är redan på väg mot något nytt, spännande... :-)
Tack, Qi!
Ja... mera galenskap... åt folket! :)
Du är också på väg, Qi. Vi är alla på väg... mot mera glädje... Tankar som håller oss kvar i det gamla ramlar av, en i taget... och vår förmåga att ta in glädje blir större...
Så tror... och hoppas jag... att det är. Så ser det ut för mig... mer och mer.
Jag har också alltid valt det tryggaste. Och tänker fortfarande i banor av trygget. Trots att jag inte mår bra av det.
Håller på att bryta mej loss.
Skönt att höra att det går!
Kommer tillbaka en annan dag för en vandring i labyrinten.
Fantastiska inlägg du skriver!
De är så sanna... man får inte ta stryptag på sig själv och "härda ut" något som inte den inre rösten vill... då blir man sjuk... livsenergin blockeras... precis som du skriver... och slutar livsenergin att flöda, så dör man...
Så du gör helt rätt... lyssna på din inre röst...
Hej, Malve - och välkommen till labyrinten! Du brukar visst kommentera hos Loppispoppis...
Och hej, Idun! Nu har jag varit och tittat på din nya yogablogg. Fina färger, tyckte jag. Yogastämning! :)
Långsamma förändringar är bäst, tror jag. Då klarar man av det bättre, kropp och själ... släkt och vänner.
Jag har valt tryggheten... och nöjt mig med att längta efter friheten... sedan jag var mycket ung... och inte heller nu har jag gjort en tväromvändning... utan det ena har lett till det andra, ett steg i taget... så att det till sist blev på dethär sättet...
Så jag hoppas att jag nu är beredd att klara av denhär förändringen... att den skall leda till mera glädje.
Skicka en kommentar