DOMEDAG
Jag tycker om Giotto di Bondones Rättvisa (se Raka och stela). Ser ni att vågskålarna är på samma höjd? Jag vill gärna tänka mig att det tyder på att han hade ett sinne som var i jämvikt.
På andra målningar, som den till vänster, ligger vågskålarna inte längre lika. Jämvikten är störd. Men nu är förstås sammanhanget ett annat. Giotto skildrade en av de sju dygderna och nu handlar det istället om domedagen.
Men har ni tänkt på en sak? Varenda gång man värderar sig själv eller någon annan, då har man ju domedag i sitt sinne...
Här en målning av Guariento d'Arpo, från år 1350.
<<<
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


4 kommentarer:
Det var vackra och visa tankar Carulmare:"Varenda gång man värderar sig själv eller någon annan, då har man ju domedag i sitt sinne."..Det är något vi bör tänka på mera.Jag tror också att en människa som har sitt sinne i jämvikt är ödmjuk och nöjd med det lilla hon har och följaktligen inte har behov att värdera varken sig själv eller andra människor...
leosdream
Hej Leosdream! :)
Kanske är det ändå en gradfråga? Jag kan inte tro att det finns en enda mänska som hela tiden är i jämvikt... Men det kan nog vara bra att veta om vad man håller på med, lättare att hitta tillbaka till jämvikten.
Jag kommer att tänka på en ordväxling som jag har hört många gånger. I kafferummet kan man reta upp sig än på den ena, än på den andra. Men så, till sist, är det kanske någon som säger, med ett skratt: Och vi, vi är förstås helt perfekta! - Balansen är återställd.
Nu skall jag titta in på din sida och se vad du håller på med...
Fast... Att vågskålarna är på samma nivå i Rättvisa-målningen, beror ju på att hon som håller i vågen tvingar skålarna att vara på samma nivå... oavsett hur olika tunga saker man lägger i dem, så styr "Rättvisan" att båda ska väga lika...
Jag tänker att när saker får väga... det de väger, så hamnar vågskålarna på olika nivå...
Vad blir parallellen då, till livet? Kanske att saker, fenomen, händelser, människor... faktiskt i sig själva har en tyngd... som ÄR olika? Att det är vi människor, i vår strävan efter att VARA just rättvisa, som försöker tvinga saker/människor att bli lika "tunga"? Jag vet inte, slogs bara av att det är skillnad mellan att vågskålarna hänger fritt, och att det "tvingas" i läge av en människa! :-)
Ja, så är det ju... också. Det fina med konsten är att den inbjuder till tankar och funderingar.:)
Rättvisan tvingar vågarna att ligga lika. En person som är rättvis antas veta hur mycket en handling väger...
men det tror jag egentligen är en omöjlighet. Med våra lagar försöker vi göra en ungefärlig uppskattning... men riktigt rättvist blir det väl aldrig...?
Skicka en kommentar